Detta är så skönt, sympatiskt och fint att jag nästan går i bitar. Att så mycket kärlek fick plats på den lilla scenen. Nej, jag skall inte blogga sönder det här. Det är bra som det är. Och det ordnar sig nog för den kommande generationen också.
Publicerat i Godingar | Taggad Ett glas öl, Hasse Andersson, Hasse och Tage, Tage Danielsson | Lämna en kommentar »
Jag säger en gång för alla – Legalisera Lundell! Passa på nu, för snart är det för sent. Gubben är 62 och med tanke på allt han dragit i sig genom åren borde han ha en ganska skruttig förutsättning att bli riktigt gammal. Men framför allt: Lundell förtjänar lite jävla respekt! Killen har släppt 26 studioalbum! 5 livealbum! 11 samlingsalbum! 16 böcker! 4 lyrikverk! 2 Filmmanus! Krydda upp den här grunden med 1000 turnéer, några hundra tavlor, 2 fruar, 2 sambos, 4 ungar och du har Ulf Lundell. Sveriges mest produktive artist genom alla tider. Herregud vilken jävla motor han måste ha karln! Och det är klart. Med den typen typen av industriell output så kan inte allt bli bra. Det floppar lite här och var när man kollar av hans katalog. Men det gör även när jag lyssnar igenom Niel Young, Fleetwood Mac och REM. Faktum är att det är omöjligt att skriva 1000 perfekta låtar. Om man inte gör det som en robot (läs Max Martin). Det mest är dock bra. Och det översta skiktet är ta mig fan hysteriskt bra. Så varför har då kultureliten valt att sänka denna stolthet? Varför är det så farligt att gilla Ulf Lundell idag? För jag minns 90-talet. Då var det han som var dagens Håkan Hellström. Han fyllde vilken arena som helst, alla kunde hans texter och han kunde t.o.m vara knack på scen utan att man dömde ut honom. Då skrev journalisterna upp honom som en modern Evert Taube eller CM Bellman. Idag hör jag mest att han är en patetisk loser som spelar för frånskiljda män i jeansväst och dåligt ölsinne. Varför? Nej, det här håller inte. Ulf Lundell förtjänar respekt för all framtid. Han får gärna leva på gamla meriter. Jag bryr mig inte. Därför ger jag dig nu chansen att legalisera Lundell. Två dina händer, glöm allt du sagt och ta till dig denna superba artist. Se det som ett erbjudande. För annars kommer du att ångra dig när han dör. Då kommer du att skamset köpa några best of album och ljuga ihop en historia om att ”jag växte upp med Uffe som barn”. Nej, ta emot honom redan idag. Du har 26 album att gå igenom. Du hittar säkert något för dig. Annars är det dig som det är fel på.
Publicerat i Godingar, Rock | Taggad cm bellman, evert taube, Jag vill ha dig, Janne Bark, niel young, Ulf Lundell | 7 Kommentarer »
Ja det är möjligt att man måste spela den här låten för att fatta hur stor den är. Den ödesmättade och mycket effektiva inledningen, som skapar så mycket förväntan. Höjningen mot den maffiga refrängen och sättet som sången växlar mellan dur och moll. Allt är mycket märkligt och faktiskt rent ut sagt genialt. Låten kräver sin sångare och det är inte många som gör den så där som man vill att den skall göras. Nära duger inte riktigt. Gläns över sjö och strand kommer faktiskt ur en dikt av Viktor Rydberg som var med i romanen Vapensmeden från 1891. På något sätt får Alice Tegner tag på dikten och tonsätter den 1893. Hon döper den till Betlehems stjärna, men i folkmun kallas den för Gläns över sjö och strand. Och det är så jag känner till den. Låten har sedan framförts och spelats in i tusentals varianter. Du har säkert hört den andra mer folkmusikinspirerade tolkningen. Den är bra. Men inte hälften så bra som originalet. Idag är låten ca 120 år gammal. Jag hävdar att ingen skrivit än bättre julsång ever since . Eller? Kommer du på något så ring gärna i klockan. Fram till dess: God jul och Gott nytt år!
Publicerat i Folk, Godingar | Taggad Alice Tegner, Betlehems stjärna, Gläns över sjö och strand, Vapesmeden, Viktor Rydberg | Lämna en kommentar »
Ja ha, så hittade jag tillslut en artist som kan sjunga country på svenska utan att det låter som ett sunkigt dansband. Som jag har letat. Naturligtvis hittade jag vad jag sökte i Värmland. Det är något visst med Värmland. Annars beskrivs den här killen som bäst på sin hemsida faktiskt. Där står det att han är som en blandning av Steve Earle och Gustaf Fröding. Och jag kan bara hålla med. För han gör om den där fantastiska Amerikanska folkmusiken till sin egen. Till en nivå där det blir trovärdigt. Jag njuter av sånt. Eller ja, han och han. Möra-Per är ett band, där sångaren Pärra sticker ut en hel del. Men ett riktigt fett band är vad det är och spela kan dom. Något så fruktansvärt också. Den här låten, Sockervägen kommer från skivan Sockervägen och det är bandets tredje platta. Jag säker bara: Lyssna in den här skiten. För det är bra skit.
Môra-Per – Sockervägen
Publicerat i Folk, Rock | Taggad Möra-Per, Sockervägen | Lämna en kommentar »
Jag älskar att sätta mig i bilen och åka E20 in mot ”slätta”. Jag vet inte riktigt vad det är, men fan vad jag trivs. Har alltid gjort. Det är nästan så att min bil kör dit av sig själv. Det kan ha med dialekten att göra. Folk låter så sjukt goa och trevliga. Vilket de också är. Hmm. Eller så är det något annat. Tror att Louise försöker sätta ord på det hela genom den här stökiga bluesen från 2007 (Så speciell). Jepp! Så skall en bluesjävel låta.
Publicerat i Folk, Rock | Taggad Louise Hoffsten, Så speciell, Slätten | Lämna en kommentar »
Jag förstår mig inte på Melissa Horn. Jag vill gärna. Men det går inte riktigt. Jag var på henne i förra veckan. I Östraboskolans aula i Uddevalla. Det blev så när jag skulle boka biljetterna till mig och mitt gäng. Då fanns inte Göteborg med på Ticnet av någon anledning. Och tur var det. För det höjde verkligen den här konserten. Dels var det kul att raggaråka med lite grogg i baksätet och hög volym i stereon. Men det var ännu skönare att gå in i en konsertlokal utan alla jävla indie-skägg-som-vet-bäst-om-all-musik-i-världen. Det var ren luft i lokalen om jag säger så. Och sen kom hon. Den där söta, enkla och vanliga bruden på 24 år. Hon kom i korpsvart hår och helt klädd i svart. Sen sjöng hon 20 låtar om bruten kärlek, svek och om avgrunden typ. Bandet var även de klädda i svart. De gav ett ytterst seriöst intryck och förblev stilla på sin plats spelningen igenom. Ljuset bakom artisterna skapade ofta siluetter och maxade den dova dramatiken i showen. Det var rakbladsvasst, nattsvart och tungt. Stämningen var minst sagt laddad. Inte en knappnål föll. Inte ett andetag hördes. Knäpp. Tyst. Ändå njöt jag. Jag blev glad. Rörd och lättad. Och det blev vi alla i lokalen. När den här kvällen var över, stod vi upp och applåderade. Länge. Allihop. Publiken bestod av ungefär 80 emobrudar med svartsotade ögon, 70 musiknördar, 100 tjejer, 200 vanliga Svenssons och 200 pensionärspar (nästan pensionärer i alla fall). Och fråga mig inte hur hon den där Melissa kunde stå och sjunga om döden med så mycket värme? Och hur kunde vi bli så lyckliga? Förklara det för mig. Om du har svaret på den frågan har du också svaret på Melissa Horn. Och jag vill gärna veta mer om henne.
Publicerat i Pop | Taggad Östraboskolan, Melissa Horn, Uddevalla, Under löven | Lämna en kommentar »
2005 släppte vi en jäkligt skön platta som hette Jag drar åt skogen. Den är fortfarande riktigt bra. Ett av de bättre spåren är Det är då du har det bra. En bluesig sak med mycket dobro och munspel. Älskar svänget. Älskar det här bandet. För några veckor sedan tog jag med videokameran till replokalen. Eller ja, Jörgens garage i Hindås. Resultatet blev helt OK faktiskt. Glöm inte heller att kolla in skivan på spotify. Sök på Johansson & det starka bandet med &-tecken. Eller klicka här: Johansson & Det Starka Bandet – Det Är Då Du Har Det Bra
Publicerat i Folk, Pop, Rock | Taggad Claes Björninger, Det är då du har det bra, Jörgen Sundström, Johansson och det starka bandet, Martin Johansson, Peter Ehlebrink | 1 Kommentar »
